Lördag

Idag har vi firat finaste kusien, på ett mycket konstigt vis.. Men det var precis som tidigare mycket skönt att få vara tillsammans hela familjen och äta och prata och grina och skratta. Grattis Marcen!!

Igår när vi samlats kring bordet för en underbar middag med gott finvin i Pelles ära och vi skålat den heliga välkomstskålen, sa vi att det känns att Pelle är med oss och han visade oss det oxå!

Nu mot kvällen kändes det skönt att få packa in stökiga barn i bilen och bege oss hem för en myskväll i lugn och ro, men när vi var på affären kände jag hur det kom krypande och dagen slutade i ett ihopbrytande och man hamnade på botten igen. Konstigt hur man fungerar.. Varje gång vi åker förbi Hemmakväll så funderar jag, vad gör dom? Varför går dom in där? Jag vill att dom ska stänga och sätta en lapp på dörren -Fattar ni inte han är död!! Jag fattar ju att det inte fungerar så, livet går ju vidare men mina dagar går i ultrarapid men ändå går dom.. Ena sekunden låtsas man glömma och är glad och som vanligt men nästa, som Pappa säger, ligger ett gem ivägen och då rasar allt. Just nu har jag dåligt samvete för allt, för det jag gör och för det jag inte gör. Det kommer ju bli bättre men det är jobbigt..

Jag har fått avbryta min soppdiet eftersom kroppen inte fixar det i all sorg, hoppas kunna dra igång när allt lagt sig igen. Hittils har jag gått ner totalt 7,1kg, sakta men säkert! Känns hursomhelst viktigast att orka med vardagen just nu, så bantning får läggas åt sidan.


Kommentarer
Postat av: Linda

Käraste vännen, jag önskar att det fanns något som jag kunde göra för er...

Det hugger i kropp och själ, orden du skriver går rätt in i mitt hjärta, förstår dig fullt,

Jag finns här för er så mycket jag kan, jag hoppas att du förstår det... Bamse kram på er!!!

2010-02-07 @ 19:46:45
URL: http://luckylinda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0