Nu är det gjort
Ja nu har begravningsdagen gått förbi. Fick panik redan när vi åkte förbi Hemmakväll och det var stängt och marschaller längs hela sidan, när vi sedan såg kyrkan från vägen brast det, ville inte dit. Hela kroppen spjänade emot när vi skulle gå in, det var fruktansvärt. Men det var så fint, jag jar aldrig sett vackrare begravning. Hela altartrappen var proppfull med blommor, har aldrig sett maken.. Kistan var så fin, vit, den vackraste kransen av röda och vita rosor format som ett hjärta med massor av murgröna som slingrade sig längs kistan. Vackra ord från min Faster och mina kusiner. Ljus överallt, hur mycket folk som helst, bänkarna fylldes ända ner, helt fantastiskt! Hoppas du ser hur många som sörjer dig!
Prästen som höll i begravningen var otrolig, han fick mig för första gången att ta åt mig av orden han sa. Han fick det så personligt.
Mia P du är en ängel som ställer upp så på mig! Tar semester för att hjälpa till och att erbjuda sig så, det är inte många som har den turen som jag har att få ha dig så nära! Du betyder mycket, glöm aldrig det!! Och tack alla andra som skänker sina tankar till oss nu!
Nu laddar kroppen om för en framtid minus en nära. Vardagen väntar och livet går vidare. Jag har lärt mig mycket det sista året, vad som är viktigt och inte, prioritera dina nära och kära, familjen är viktig! Gör det du tycker är roligt, du mår bättre då. Säg Nej till det du inte vill, det är ditt liv du bestämmer!
Jag fick veta en sak igår under fikat som gjorde mig mycket glad, det kommer förhoppningsvis leva upp det här året! Jag hoppas även att det blir ett till.. Skönt att blanda tårarna med glädje!
Prästen som höll i begravningen var otrolig, han fick mig för första gången att ta åt mig av orden han sa. Han fick det så personligt.
Mia P du är en ängel som ställer upp så på mig! Tar semester för att hjälpa till och att erbjuda sig så, det är inte många som har den turen som jag har att få ha dig så nära! Du betyder mycket, glöm aldrig det!! Och tack alla andra som skänker sina tankar till oss nu!
Nu laddar kroppen om för en framtid minus en nära. Vardagen väntar och livet går vidare. Jag har lärt mig mycket det sista året, vad som är viktigt och inte, prioritera dina nära och kära, familjen är viktig! Gör det du tycker är roligt, du mår bättre då. Säg Nej till det du inte vill, det är ditt liv du bestämmer!
Jag fick veta en sak igår under fikat som gjorde mig mycket glad, det kommer förhoppningsvis leva upp det här året! Jag hoppas även att det blir ett till.. Skönt att blanda tårarna med glädje!
Oro
Den här dagen har varit riktigt jobbig. Har på något sätt gått upp ett ljus om vad som egentligen hänt. Gråtit hejdlöst, stannat upp, mycket tankar, gråtit igen. Att kolla runt på facebook har blivit någon slags ritual, man kollar vad folk skriver, kollar på kort, samma om och om igen.. Fattar inte varför, kanske en slags omedveten bearbetning? Jag blir lika ledsen varje gång..
Följde med Mamma och betalade våra blommor till begravningen, dom är så underbart goa tjejerna där! Alltid samma härliga bemötande! Dom berättade att det var väldigt mycket blommor beställda, att hela stan pratar om det och är berörda. Det känns på ett absurt vis bra.. Att veta att vi hade en sån fin människa i vår familj, en profil i vår lilla stad!
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är, hur mycket jag försöker få ur mig allt för att komma vidare, hur mycket jag önskar jag kunde göra något för att få mina anhöriga att må bättre, för att kunna vara en glad Mamma åt mina barn. Stella frågar hela tiden om jag är ledsen, -Är du ledsen igen, Mamma? -Varför gråter du nu då? Det är frustrerande att inte kunna vara den jag brukar, att inte orka.. Jag hoppas att efter begravningen imorgon kunna få ett avslut, en ny start, ett nytt tänkande om en framtid utan Pelle och ett tänkande att ta vara på nuet och vara mer rädda om varandra. Vi har varit med om det här förrut och vi kommer dit igen, det är en del av livet hur mycket vi än förtränger och spjänar emot.
Jag har en oro i kroppen som är fruktansvärd, jag tänker på min Pappa, min Farmor, min Faster och kusiner, Mamma. Syrran, Pasi.. Hur ska dom klara det här? Hur gör vi nu? Ångesten sitter som ett hårt knutet band kring kroppen, illamående, hjärtklappning, kommer den att släppa? Jag vill inte det här, jag vill ingen det här.
Följde med Mamma och betalade våra blommor till begravningen, dom är så underbart goa tjejerna där! Alltid samma härliga bemötande! Dom berättade att det var väldigt mycket blommor beställda, att hela stan pratar om det och är berörda. Det känns på ett absurt vis bra.. Att veta att vi hade en sån fin människa i vår familj, en profil i vår lilla stad!
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är, hur mycket jag försöker få ur mig allt för att komma vidare, hur mycket jag önskar jag kunde göra något för att få mina anhöriga att må bättre, för att kunna vara en glad Mamma åt mina barn. Stella frågar hela tiden om jag är ledsen, -Är du ledsen igen, Mamma? -Varför gråter du nu då? Det är frustrerande att inte kunna vara den jag brukar, att inte orka.. Jag hoppas att efter begravningen imorgon kunna få ett avslut, en ny start, ett nytt tänkande om en framtid utan Pelle och ett tänkande att ta vara på nuet och vara mer rädda om varandra. Vi har varit med om det här förrut och vi kommer dit igen, det är en del av livet hur mycket vi än förtränger och spjänar emot.
Jag har en oro i kroppen som är fruktansvärd, jag tänker på min Pappa, min Farmor, min Faster och kusiner, Mamma. Syrran, Pasi.. Hur ska dom klara det här? Hur gör vi nu? Ångesten sitter som ett hårt knutet band kring kroppen, illamående, hjärtklappning, kommer den att släppa? Jag vill inte det här, jag vill ingen det här.
Kaos
Jag tror att det är det bästa sättet att beskriva vårat liv.
Igår började dagen med att Irma var jätteförkyld och gränsfebrig.. Hon ville bara ligga i soffan, inte äta etc. Jag fick upp energi och tänkte att nu, nu kanske jag kan göra något! Men nä.. Ossie vill helst krypa in i mamma och jag kan inte sätta ifrån mig honom för att gå på toa ens.. Lyckades iaf tömma diskmaskinen före lunch.
Stella kom hem och hade en kompis med som sedan slöts upp med en till kompis och allt var frid och fröjd tills en skrikande grinande Stella med två chockade kompisar kommer in och berättar att Stella har fått en istapp!! i huvudet och ramlat. Kastar mig på telefonen, ringer mamma och sen sjukvårdsrådgivningen som har 20min väntetid, när mamma kom struntade jag i telefonen och drog upp på sjukhuset. Jag såg framför mig timmar på akutmottagningen och vattensamlingar i hjärnan eller krossad skalle.. Nej jag är inge orolig =/
Efter en stund fick vi träffa en akutsköterska som konstaterade lätt hjärnskakning. Nu väntar ett dygns observation!
Så vad väntar här näst? Fler benbrott? Krocka bilen? Jag tror det där svarta molnet har bosatt sig här ovanpå..
Listan över MÅSTE GÖRAS växer, ska jag klara av att bocka av fler än jag fyller på idag?
Igår började dagen med att Irma var jätteförkyld och gränsfebrig.. Hon ville bara ligga i soffan, inte äta etc. Jag fick upp energi och tänkte att nu, nu kanske jag kan göra något! Men nä.. Ossie vill helst krypa in i mamma och jag kan inte sätta ifrån mig honom för att gå på toa ens.. Lyckades iaf tömma diskmaskinen före lunch.
Stella kom hem och hade en kompis med som sedan slöts upp med en till kompis och allt var frid och fröjd tills en skrikande grinande Stella med två chockade kompisar kommer in och berättar att Stella har fått en istapp!! i huvudet och ramlat. Kastar mig på telefonen, ringer mamma och sen sjukvårdsrådgivningen som har 20min väntetid, när mamma kom struntade jag i telefonen och drog upp på sjukhuset. Jag såg framför mig timmar på akutmottagningen och vattensamlingar i hjärnan eller krossad skalle.. Nej jag är inge orolig =/
Efter en stund fick vi träffa en akutsköterska som konstaterade lätt hjärnskakning. Nu väntar ett dygns observation!
Så vad väntar här näst? Fler benbrott? Krocka bilen? Jag tror det där svarta molnet har bosatt sig här ovanpå..
Listan över MÅSTE GÖRAS växer, ska jag klara av att bocka av fler än jag fyller på idag?
Melodifestivalen
Ja, jag bor ju i Sandviken alltså MÅSTE även jag skriva om detta!
Jag tog med mig Sandra och Stella och åkte dit, som gammal schlagerfantast har ju detta varit en dröm sedan läänge.. Kanske inte var det smartaste draget att ta med sig en 6-åring.. Men vi hade jättemysigt iaf! En härlig upplevelse! Jag tyckte att det var ovanligt många bra låtar, kanske live-upplevelsen gjorde sitt till men bäst var nog Orsa spelmän, jäklar vilket drag det blev i arenan!
Jag tog med mig Sandra och Stella och åkte dit, som gammal schlagerfantast har ju detta varit en dröm sedan läänge.. Kanske inte var det smartaste draget att ta med sig en 6-åring.. Men vi hade jättemysigt iaf! En härlig upplevelse! Jag tyckte att det var ovanligt många bra låtar, kanske live-upplevelsen gjorde sitt till men bäst var nog Orsa spelmän, jäklar vilket drag det blev i arenan!
Vardag
Ja, var tog den vägen? Tiden stannar upp och allt förfaller. Musten i kroppen blåses ur på en sekund och det tar tid innan man hittar den igen. Vi försöker här hemma iaf, men det är bara det.
Onsdag redan, över en vecka från Pelles bortgång. Känns som han vilken sekund som helst ska komma in genom dörren och ropa Hallå! Han känns fortfarande levande, som om vi bara hittat på allt! Och det är ganska skönt, man håller sig lite på banan då. Lilla Pelle.. Jag saknar honom såå... min fina farbror!
Stella har varit och ridit idag, börjar bli riktigt duktig! Jag är ju rädd, men tar mig till stallet och supportar precis som man ska! Idag var Mormor och Irma med oxå, lite extra duktig då =) Skönt att hon har en aktivitet som hon gillar och är bra på, tror det betyder mycket under kommande skolår, om det sitter i vill säga!
Mitt lilla hjärta!
Onsdag redan, över en vecka från Pelles bortgång. Känns som han vilken sekund som helst ska komma in genom dörren och ropa Hallå! Han känns fortfarande levande, som om vi bara hittat på allt! Och det är ganska skönt, man håller sig lite på banan då. Lilla Pelle.. Jag saknar honom såå... min fina farbror!
Stella har varit och ridit idag, börjar bli riktigt duktig! Jag är ju rädd, men tar mig till stallet och supportar precis som man ska! Idag var Mormor och Irma med oxå, lite extra duktig då =) Skönt att hon har en aktivitet som hon gillar och är bra på, tror det betyder mycket under kommande skolår, om det sitter i vill säga!
Mitt lilla hjärta!
Tack!
Jag är så glad att jag har så mycket fina människor i mitt liv! Alla snälla ni som känner med oss, mailar, kommenterar och ringer och smsar! Tack! Det värmer så otroligt mycket!
Idag är första dagen som vi försökt återuppta våra egna liv, åtminstone ett försök.. Har haft en anställd i tvättstugan, Inga heter hon. Så fint där nere, skinande rent och inte ett plagg i tvätten.. *ironi* Jaja, jag behöver inte vara rädd för att bli sysslolös närmaste veckorna iaf.
Har tagit tag i flickornas rum, känns skönt. Blir som en rensning av tankarna när jag röjer och städar. Inte för att det blir rent, nu snackar vi grovrens, men för att jag är ensam då men ändå inte, jag får vara ifred när dammsugaren är på och det är det enda jag vill vara ifred. Helst vill jag sitta på Pasis rygg hela tiden och hålla alla i handen, men det går bättre och bättre. Jag har hittat en lunk, det går längre mellan gångerna men dom finns kvar och jag accepterar att det är så! Det finns ingen annan väg, han kommer inte tillbaka.
Sista året har jag sparat in så j-la mycket pengar på mascara så nu helvete blir det sminka av, i flera år hoppas jag! Varför händer allt oss? Nästan samtidigt? Känns som om så fort man greppat en sorg så kommer nästa.. Är det inte meningen att vi ska må bra och få ha glädje? Har vi det för bra? Är det ett straff? Nu blir det min 4:e begravning, jag har varit på ett bröllop. Är det inte tvärsom det ska vara?
Lördag
Idag har vi firat finaste kusien, på ett mycket konstigt vis.. Men det var precis som tidigare mycket skönt att få vara tillsammans hela familjen och äta och prata och grina och skratta. Grattis Marcen!!
Igår när vi samlats kring bordet för en underbar middag med gott finvin i Pelles ära och vi skålat den heliga välkomstskålen, sa vi att det känns att Pelle är med oss och han visade oss det oxå!
Nu mot kvällen kändes det skönt att få packa in stökiga barn i bilen och bege oss hem för en myskväll i lugn och ro, men när vi var på affären kände jag hur det kom krypande och dagen slutade i ett ihopbrytande och man hamnade på botten igen. Konstigt hur man fungerar.. Varje gång vi åker förbi Hemmakväll så funderar jag, vad gör dom? Varför går dom in där? Jag vill att dom ska stänga och sätta en lapp på dörren -Fattar ni inte han är död!! Jag fattar ju att det inte fungerar så, livet går ju vidare men mina dagar går i ultrarapid men ändå går dom.. Ena sekunden låtsas man glömma och är glad och som vanligt men nästa, som Pappa säger, ligger ett gem ivägen och då rasar allt. Just nu har jag dåligt samvete för allt, för det jag gör och för det jag inte gör. Det kommer ju bli bättre men det är jobbigt..
Jag har fått avbryta min soppdiet eftersom kroppen inte fixar det i all sorg, hoppas kunna dra igång när allt lagt sig igen. Hittils har jag gått ner totalt 7,1kg, sakta men säkert! Känns hursomhelst viktigast att orka med vardagen just nu, så bantning får läggas åt sidan.
Igår när vi samlats kring bordet för en underbar middag med gott finvin i Pelles ära och vi skålat den heliga välkomstskålen, sa vi att det känns att Pelle är med oss och han visade oss det oxå!
Nu mot kvällen kändes det skönt att få packa in stökiga barn i bilen och bege oss hem för en myskväll i lugn och ro, men när vi var på affären kände jag hur det kom krypande och dagen slutade i ett ihopbrytande och man hamnade på botten igen. Konstigt hur man fungerar.. Varje gång vi åker förbi Hemmakväll så funderar jag, vad gör dom? Varför går dom in där? Jag vill att dom ska stänga och sätta en lapp på dörren -Fattar ni inte han är död!! Jag fattar ju att det inte fungerar så, livet går ju vidare men mina dagar går i ultrarapid men ändå går dom.. Ena sekunden låtsas man glömma och är glad och som vanligt men nästa, som Pappa säger, ligger ett gem ivägen och då rasar allt. Just nu har jag dåligt samvete för allt, för det jag gör och för det jag inte gör. Det kommer ju bli bättre men det är jobbigt..
Jag har fått avbryta min soppdiet eftersom kroppen inte fixar det i all sorg, hoppas kunna dra igång när allt lagt sig igen. Hittils har jag gått ner totalt 7,1kg, sakta men säkert! Känns hursomhelst viktigast att orka med vardagen just nu, så bantning får läggas åt sidan.
Lugn
Min hysteri i hjärnan har förvandlats till ett onormalt lugn. Jag känner ett lugn i hela kroppen, huvudvärk av alla tårar och vätskebrist. Igår träffades alla igen, vilket vi kommer göra varje dag nu en tid, vi fick gråta, skratta, vara tysta, prata i mun på varandra, prata om allt tok vi gjort, skönt.. Efter en sådan kvalitetstid får man en sån styrka. Det känns som om vi stärker varandra och man kan nästan ta på den, andra sekunden rasar allt.
Våran familj är helt fantastisk, vi har ett sådant starkt band mellan alla, vi umgås, har roligt och ställer upp på varandra! Vi är en mindre nu, iaf kroppsligt. En stol är tom, en korthög för mycket.
Igår tog vi ett stilla farväl av Per-Anders tillsammans med barnen. Vi tände ljus och kramades och satt så tysta man kan med tre barn. Jag tror det var en viktig ritual för åtminstone Stella. Vi har beslutat att dom inte ska vara med på begravningen.
Nu väntar en ny dag, vi tar myrsteg, vi klarar det här.
Våran familj är helt fantastisk, vi har ett sådant starkt band mellan alla, vi umgås, har roligt och ställer upp på varandra! Vi är en mindre nu, iaf kroppsligt. En stol är tom, en korthög för mycket.
Igår tog vi ett stilla farväl av Per-Anders tillsammans med barnen. Vi tände ljus och kramades och satt så tysta man kan med tre barn. Jag tror det var en viktig ritual för åtminstone Stella. Vi har beslutat att dom inte ska vara med på begravningen.
Nu väntar en ny dag, vi tar myrsteg, vi klarar det här.
Tungt..
Just nu går jag igenom den hitills största förlusten i mitt liv. Jag har förlorat vänner och min Farfar men Farfar var sjuk länge och det kändes naturligt, Vännerna är nära men det här är något annat.
Min Farbror Per-Anders Nordin, en förebild en familjemedlem en stor del av mitt liv. Vi miste honom i tisdags 2/2-2010. Finns inga ord.. Jag försöker tänka men tankarna avbryts av gråt, jag försöker prata men bara svamlar, försöker trösta men känns som om jag gör saker värre.. Vet inte vad jag ska göra.
Jag ser hela min familj i trasor. Mina älskade kusiner har förlorat sin Pappa, vi står lika nära varandra som syskon, min Pappa och Faster har förlorat sin enda bror, min Faster har förlorat sin man och livskamrat, min Farmor har förlorat sin son, jag och min Syster vår finaste Farbror, kusinernas Moster sin svåger, alla vänner, alla bekanta, alla som någonsin pratat med honom..
Tårarna bara rinner, finns inget stopp ingen hjälp. Det är en så sjup sorg, en chock, jag vet inte..
Jag hoppas du vet hur mycket vi älskar dig Pelle! Våran Pelle..
Min Farbror Per-Anders Nordin, en förebild en familjemedlem en stor del av mitt liv. Vi miste honom i tisdags 2/2-2010. Finns inga ord.. Jag försöker tänka men tankarna avbryts av gråt, jag försöker prata men bara svamlar, försöker trösta men känns som om jag gör saker värre.. Vet inte vad jag ska göra.
Jag ser hela min familj i trasor. Mina älskade kusiner har förlorat sin Pappa, vi står lika nära varandra som syskon, min Pappa och Faster har förlorat sin enda bror, min Faster har förlorat sin man och livskamrat, min Farmor har förlorat sin son, jag och min Syster vår finaste Farbror, kusinernas Moster sin svåger, alla vänner, alla bekanta, alla som någonsin pratat med honom..
Tårarna bara rinner, finns inget stopp ingen hjälp. Det är en så sjup sorg, en chock, jag vet inte..
Jag hoppas du vet hur mycket vi älskar dig Pelle! Våran Pelle..
Saker och Ting Gävleborg
Idag har Pasi fått sin firma registrerad, han har varit väldigt glad för det idag, och tro mig jag är det oxå men för trött för att fira =)
Företaget kommer att driva en loppis här i sandviken där man kan hyra bord för försäljning, och en mindre kafeteria! Han har drömt om detta så länge och det ska bli så roligt! Som läget ser ut nu och all går som det ska med hyreskontrakt etc så kör han igång i mars! Ser verkligen fram emot en fullspäckad vår!
Företaget kommer att driva en loppis här i sandviken där man kan hyra bord för försäljning, och en mindre kafeteria! Han har drömt om detta så länge och det ska bli så roligt! Som läget ser ut nu och all går som det ska med hyreskontrakt etc så kör han igång i mars! Ser verkligen fram emot en fullspäckad vår!
Det går framåt..
Ja, jag lär ju erkänna att det är lite tungt.. Men 1½dag avklarad, 19 kvar. Jag är inte så värst hungrig och sugen, men förbannat trött och fryser! Jag sitter med underställ och mysbrallor och tjocktröja, det är 24grader inne och jag skulle helst vilja vika mig på mitten och hoppa in i ugnen!
Jag var ut på promenad idag oxå och tänkte att det kanske är bra att röra på sig oxå, men efter 20min började det svartna för ögonen och jag fick svimmningskänsla. Låter ju jättehemskt men så farligt var det nog inte, jag saktade ner lite och då gick det bättre! Men när jag kom in igen kändes det som om jag gjort 120min spinningpass. Tar bra när man inte äter något! Dieten är 470kcal om dagen, ungefär som en frukost..
Jag har ställt in mig på att klara det här nu, och det känns redan i kroppen att något hänt så håll tummarna nu!
Jag var ut på promenad idag oxå och tänkte att det kanske är bra att röra på sig oxå, men efter 20min började det svartna för ögonen och jag fick svimmningskänsla. Låter ju jättehemskt men så farligt var det nog inte, jag saktade ner lite och då gick det bättre! Men när jag kom in igen kändes det som om jag gjort 120min spinningpass. Tar bra när man inte äter något! Dieten är 470kcal om dagen, ungefär som en frukost..
Jag har ställt in mig på att klara det här nu, och det känns redan i kroppen att något hänt så håll tummarna nu!
Vikthistoria
Ja min vikt har ju nuddats här på bloggen men inte helt exponerats, varför jag inte tycker att det är så skoj.. Jag har ju fått en del bihang efter graviditeter och annat hetsätande av godis.. =)
Men jag har också sagt att här inte ska läggas större vikt på ämnet i år utan det får komma om det vill! Jag skulle behöva gå ner ca 20kg, för att hamna inom normalvikt enl. BMI. Och jag har hittills tappat 5,1kg på 4 veckor, mycket skönt med tanke på att jag inte gjort stora förändringar! Försöker dricka vatten bara, har jag varit väldigt sockersugen har jag kunnat tagit ett glas saft! Inget godis, men har fuskat fyra gånger! Inget fikabröd förrutom kortspels-efterrätter. Inte särskilt mycket faktiskt och karaktären håller!
Men min otroligt duktiga make har ju kört sopp-diet, precis som min otroligt duktiga syster. Pasi är tappat över 16kg och syrran på 1år nästan 30kg!! (Inte soppa hela tiden) Går ju inte att vara annat än imponerad! Jag har hur som helst bestämmt mig för att göra ett försök! Rekomenderad tid är tre veckor och det känns lagom tid för ett sånt projekt. Känns som om man behöver en riktig spark i rumpan liksom! Jag har som första mål att gå ner 7kg till.. Så vad tror ni, ska karaktären hålla denna gång?? Kommer garanterat vara som sjuk den första veckan och känner mig lite nervös för hur allt ska fungera här hemma med städning, matlagning etc. Men hoppas att familjen ställer upp!
Håll tummarna för mig nu!
Men jag har också sagt att här inte ska läggas större vikt på ämnet i år utan det får komma om det vill! Jag skulle behöva gå ner ca 20kg, för att hamna inom normalvikt enl. BMI. Och jag har hittills tappat 5,1kg på 4 veckor, mycket skönt med tanke på att jag inte gjort stora förändringar! Försöker dricka vatten bara, har jag varit väldigt sockersugen har jag kunnat tagit ett glas saft! Inget godis, men har fuskat fyra gånger! Inget fikabröd förrutom kortspels-efterrätter. Inte särskilt mycket faktiskt och karaktären håller!
Men min otroligt duktiga make har ju kört sopp-diet, precis som min otroligt duktiga syster. Pasi är tappat över 16kg och syrran på 1år nästan 30kg!! (Inte soppa hela tiden) Går ju inte att vara annat än imponerad! Jag har hur som helst bestämmt mig för att göra ett försök! Rekomenderad tid är tre veckor och det känns lagom tid för ett sånt projekt. Känns som om man behöver en riktig spark i rumpan liksom! Jag har som första mål att gå ner 7kg till.. Så vad tror ni, ska karaktären hålla denna gång?? Kommer garanterat vara som sjuk den första veckan och känner mig lite nervös för hur allt ska fungera här hemma med städning, matlagning etc. Men hoppas att familjen ställer upp!
Håll tummarna för mig nu!
