Tack!

Jag är så glad att jag har så mycket fina människor i mitt liv! Alla snälla ni som känner med oss, mailar, kommenterar och ringer och smsar! Tack! Det värmer så otroligt mycket!

Idag är första dagen som vi försökt återuppta våra egna liv, åtminstone ett försök.. Har haft en anställd i tvättstugan, Inga heter hon. Så fint där nere, skinande rent och inte ett plagg i tvätten.. *ironi* Jaja, jag behöver inte vara rädd för att bli sysslolös närmaste veckorna iaf.
Har tagit tag i flickornas rum, känns skönt. Blir som en rensning av tankarna när jag röjer och städar. Inte för att det blir rent, nu snackar vi grovrens, men för att jag är ensam då men ändå inte, jag får vara ifred när dammsugaren är på och det är det enda jag vill vara ifred. Helst vill jag sitta på Pasis rygg hela tiden och hålla alla i handen, men det går bättre och bättre. Jag har hittat en lunk, det går längre mellan gångerna men dom finns kvar och jag accepterar att det är så! Det finns ingen annan väg, han kommer inte tillbaka.

Sista året har jag sparat in så j-la mycket pengar på mascara så nu helvete blir det sminka av, i flera år hoppas jag! Varför händer allt oss? Nästan samtidigt? Känns som om så fort man greppat en sorg så kommer nästa.. Är det inte meningen att vi ska må bra och få ha glädje? Har vi det för bra? Är det ett straff? Nu blir det min 4:e begravning, jag har varit på ett bröllop. Är det inte tvärsom det ska vara?


Kommentarer
Postat av: Nina

kikar förbi och skickar ännu en kram, gumman! förstår att allt känns orättvist och jättejobbigt, jag hoppas att dina dagar blir lättare för varje dag nu..

2010-02-09 @ 13:34:15
URL: http://ninadays.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0