Påskhelg

Ja nu har vi paserat årets påskhelg, jag är jätteglad att den är över, att godiset är slut och att vi har lov i en vecka! Vi har spenderat den med familjen, lugnt och skönt, spelade kort och åt ett påskbord i fredags och stod på loppisen i söndags.



Så här såg mitt bord ut, det var fruktansvärt lite folk men sålde förvånansvärt bra!

Idag har jag tillbringat dagen i soffan med en tand-sjuk son, nr 4 är på väg! Jag har blivit dålig igen, såå trist, men man funderar och planerar en hel del.. På fredag drar jag och Mamma till stockholm och trädgårdsmässan, är ganska sugen nu när en hel kvadratmeter av gräsmattan blottats! Men i år har jag andra projekt..

Och för er nyfikna så blev det inga valpar..

Back on track?

Ja det vart ett ännu längra uppehåll..

Mitt liv slogs i spillror och jag tor jag har sopat ihop resterna och ska nu sakta bygga upp allt igen. Jag har lärt mig så mycket, fått så många erfareheter men dom var mycket dyra! Jag ska förvalta dessa i mitt hjärta och njuta av mitt liv, det som bara finns här och nu. Jag ska omge mig med vänner som får mig att må bra, har inte råd med annat. Jag ska göra det som är roligt, kosta vad det kosta vill!
Som ni kanske förstår står jag där längst ner på stegen och kan bara titta upp! Jag har ransakat mitt liv, vad vill jag göra, vem vill jg göra det med, hur ska vi göra?

Just nu håller jag på att gallra inför klädbytardagarna som Pasi ska hålla 26-29/4. Hela huset är fullt av kartonger och kassar, rensar ur, vad ska skänkas vad ska säljas, vad ska kastas?! Ja man har ju en del kläder.. Har satt något slags inre oxpiska att det måste bli lite bättre ordning här i stugan! Jag vet inte om det är jag eller alla här hemma som har problem att göra sig av med saker. Jag har blivit mycket bättre men heöa förbannade källaren är överbelamrad med skräp!! Varför?? Åh, längtar efter att drömprinsen kommer med en slä'pvagn och kör till tippen med det som redan är urrensat och kanske oxå återvänder för ett till lass...

Nu väntar en skön påskhelg utan måsten! Tack till alla er som varit in och kikat efter uppdatering! <3

Det vart en paus!

Ja just nu är livet uppochner! Vi har såå mycket att göra, med Pasis firma, med barnen, med oss själva, huset, jobbet you name it!! Jag har faktiskt inte hunnit blogga.. Hoppas ni står ut med röriga mig ett tag, framåt våren om den kommer nån gång känns det som om vi gått förbi det värsta och då ser jag fram emot ny inspiration och att vi hoppat på rälsen igen!

Jag håller på att fixa till det blivande cafeet på loppisen, dvs sätta alla gubbar i närheten i jobb.. Varit på auktion och fyndat och fått mersmak (!) så nu ska jag planera in en tur upp till syrran på auktion i hälsingland =)

Vi har kalasat hela helgen, både Benjamin och Mormor har fyllt år och även Cecilia fast henne gratulerar vi sen! Grattis alla 3!!

Ossie är det fart på.. Jisses, finns det verkligen så här mycket energi att få ut? Han kör stenhårt från morgon till kväll sover 20min på fm och 20min på em. Nu reser han sig, utan att veta hur, kör huvudet rakt in i väggar och kundvagnar och gud vet allt. Ska det bli en till olycksfågel? Stella är en god förebild!

Jag ska ta med mig kameran till vårt nya hak, så ni får lite tjuvtitt, börjar ta sig nu faktiskt! Och ni som får annonsbladet imorgon får nog se min lilla prins posera framför kameran =)


Nu är det gjort

Ja nu har begravningsdagen gått förbi. Fick panik redan när vi åkte förbi Hemmakväll och det var stängt och marschaller längs hela sidan, när vi sedan såg kyrkan från vägen brast det, ville inte dit. Hela kroppen spjänade emot när vi skulle gå in, det var fruktansvärt. Men det var så fint, jag jar aldrig sett vackrare begravning. Hela altartrappen var proppfull med blommor, har aldrig sett maken.. Kistan var så fin, vit, den vackraste kransen av röda och vita rosor format som ett hjärta med massor av murgröna som slingrade sig längs kistan. Vackra ord från min Faster och mina kusiner. Ljus överallt, hur mycket folk som helst, bänkarna fylldes ända ner, helt fantastiskt! Hoppas du ser hur många som sörjer dig!
Prästen som höll i begravningen var otrolig, han fick mig för första gången att ta åt mig av orden han sa. Han fick det så personligt.

Mia P du är en ängel som ställer upp så på mig! Tar semester för att hjälpa till och att erbjuda sig så, det är inte många som har den turen som jag har att få ha dig så nära! Du betyder mycket, glöm aldrig det!! Och tack alla andra som skänker sina tankar till oss nu!

Nu laddar kroppen om för en framtid minus en nära. Vardagen väntar och livet går vidare. Jag har lärt mig mycket det sista året, vad som är viktigt och inte, prioritera dina nära och kära, familjen är viktig! Gör det du tycker är roligt, du mår bättre då. Säg Nej till det du inte vill, det är ditt liv du bestämmer!

Jag fick veta en sak igår under fikat som gjorde mig mycket glad, det kommer förhoppningsvis leva upp det här året! Jag hoppas även att det blir ett till.. Skönt att blanda tårarna med glädje!


Oro

Den här dagen har varit riktigt jobbig. Har på något sätt gått upp ett ljus om vad som egentligen hänt. Gråtit hejdlöst, stannat upp, mycket tankar, gråtit igen. Att kolla runt på facebook har blivit någon slags ritual, man kollar vad folk skriver, kollar på kort, samma om och om igen.. Fattar inte varför, kanske en slags omedveten bearbetning? Jag blir lika ledsen varje gång..

Följde med Mamma och betalade våra blommor till begravningen, dom är så underbart goa tjejerna där! Alltid samma härliga bemötande! Dom berättade att det var väldigt mycket blommor beställda, att hela stan pratar om det och är berörda. Det känns på ett absurt vis bra.. Att veta att vi hade en sån fin människa i vår familj, en profil i vår lilla stad!

Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är, hur mycket jag försöker få ur mig allt för att komma vidare, hur mycket jag önskar jag kunde göra något för att få mina anhöriga att må bättre, för att kunna vara en glad Mamma åt mina barn. Stella frågar hela tiden om jag är ledsen, -Är du ledsen igen, Mamma? -Varför gråter du nu då? Det är frustrerande att inte kunna vara den jag brukar, att inte orka.. Jag hoppas att efter begravningen imorgon kunna få ett avslut, en ny start, ett nytt tänkande om en framtid utan Pelle och ett tänkande att ta vara på nuet och vara mer rädda om varandra. Vi har varit med om det här förrut och vi kommer dit igen, det är en del av livet hur mycket vi än förtränger och spjänar emot.

Jag har en oro i kroppen som är fruktansvärd, jag tänker på min Pappa, min Farmor, min Faster och kusiner, Mamma. Syrran, Pasi.. Hur ska dom klara det här? Hur gör vi nu? Ångesten sitter som ett hårt knutet band kring kroppen, illamående, hjärtklappning, kommer den att släppa? Jag vill inte det här, jag vill ingen det här.

Kaos

Jag tror att det är det bästa sättet att beskriva vårat liv.
Igår började dagen med att Irma var jätteförkyld och gränsfebrig.. Hon ville bara ligga i soffan, inte äta etc. Jag fick upp energi och tänkte att nu, nu kanske jag kan göra något! Men nä.. Ossie vill helst krypa in i mamma och jag kan inte sätta ifrån mig honom för att gå på toa ens.. Lyckades iaf tömma diskmaskinen före lunch.

Stella kom hem och hade en kompis med som sedan slöts upp med en till kompis och allt var frid och fröjd tills en skrikande grinande Stella med två chockade kompisar kommer in och berättar att Stella har fått en istapp!! i huvudet och ramlat. Kastar mig på telefonen, ringer mamma och sen sjukvårdsrådgivningen som har 20min väntetid, när mamma kom struntade jag i telefonen och drog upp på sjukhuset. Jag såg framför mig timmar på akutmottagningen och vattensamlingar i hjärnan eller krossad skalle.. Nej jag är inge orolig =/
Efter en stund fick vi träffa en akutsköterska som konstaterade lätt hjärnskakning. Nu väntar ett dygns observation!
Så vad väntar här näst? Fler benbrott? Krocka bilen? Jag tror det där svarta molnet har bosatt sig här ovanpå..

Listan över MÅSTE GÖRAS växer, ska jag klara av att bocka av fler än jag fyller på idag?

Melodifestivalen

Ja, jag bor ju i Sandviken alltså MÅSTE även jag skriva om detta!
Jag tog med mig Sandra och Stella och åkte dit, som gammal schlagerfantast har ju detta varit en dröm sedan läänge.. Kanske inte var det smartaste draget att ta med sig en 6-åring.. Men vi hade jättemysigt iaf! En härlig upplevelse! Jag tyckte att det var ovanligt många bra låtar, kanske live-upplevelsen gjorde sitt till men bäst var nog Orsa spelmän, jäklar vilket drag det blev i arenan!




















Vardag

Ja, var tog den vägen? Tiden stannar upp och allt förfaller. Musten i kroppen blåses ur på en sekund och det tar tid innan man hittar den igen. Vi försöker här hemma iaf, men det är bara det.

Onsdag redan, över en vecka från Pelles bortgång. Känns som han vilken sekund som helst ska komma in genom dörren och ropa Hallå! Han känns fortfarande levande, som om vi bara hittat på allt! Och det är ganska skönt, man håller sig lite på banan då. Lilla Pelle.. Jag saknar honom såå... min fina farbror!

Stella har varit och ridit idag, börjar bli riktigt duktig! Jag är ju rädd, men tar mig till stallet och supportar precis som man ska! Idag var Mormor och Irma med oxå, lite extra duktig då =) Skönt att hon har en aktivitet som hon gillar och är bra på, tror det betyder mycket under kommande skolår, om det sitter i vill säga!



Mitt lilla hjärta!

Tack!

Jag är så glad att jag har så mycket fina människor i mitt liv! Alla snälla ni som känner med oss, mailar, kommenterar och ringer och smsar! Tack! Det värmer så otroligt mycket!

Idag är första dagen som vi försökt återuppta våra egna liv, åtminstone ett försök.. Har haft en anställd i tvättstugan, Inga heter hon. Så fint där nere, skinande rent och inte ett plagg i tvätten.. *ironi* Jaja, jag behöver inte vara rädd för att bli sysslolös närmaste veckorna iaf.
Har tagit tag i flickornas rum, känns skönt. Blir som en rensning av tankarna när jag röjer och städar. Inte för att det blir rent, nu snackar vi grovrens, men för att jag är ensam då men ändå inte, jag får vara ifred när dammsugaren är på och det är det enda jag vill vara ifred. Helst vill jag sitta på Pasis rygg hela tiden och hålla alla i handen, men det går bättre och bättre. Jag har hittat en lunk, det går längre mellan gångerna men dom finns kvar och jag accepterar att det är så! Det finns ingen annan väg, han kommer inte tillbaka.

Sista året har jag sparat in så j-la mycket pengar på mascara så nu helvete blir det sminka av, i flera år hoppas jag! Varför händer allt oss? Nästan samtidigt? Känns som om så fort man greppat en sorg så kommer nästa.. Är det inte meningen att vi ska må bra och få ha glädje? Har vi det för bra? Är det ett straff? Nu blir det min 4:e begravning, jag har varit på ett bröllop. Är det inte tvärsom det ska vara?


Lördag

Idag har vi firat finaste kusien, på ett mycket konstigt vis.. Men det var precis som tidigare mycket skönt att få vara tillsammans hela familjen och äta och prata och grina och skratta. Grattis Marcen!!

Igår när vi samlats kring bordet för en underbar middag med gott finvin i Pelles ära och vi skålat den heliga välkomstskålen, sa vi att det känns att Pelle är med oss och han visade oss det oxå!

Nu mot kvällen kändes det skönt att få packa in stökiga barn i bilen och bege oss hem för en myskväll i lugn och ro, men när vi var på affären kände jag hur det kom krypande och dagen slutade i ett ihopbrytande och man hamnade på botten igen. Konstigt hur man fungerar.. Varje gång vi åker förbi Hemmakväll så funderar jag, vad gör dom? Varför går dom in där? Jag vill att dom ska stänga och sätta en lapp på dörren -Fattar ni inte han är död!! Jag fattar ju att det inte fungerar så, livet går ju vidare men mina dagar går i ultrarapid men ändå går dom.. Ena sekunden låtsas man glömma och är glad och som vanligt men nästa, som Pappa säger, ligger ett gem ivägen och då rasar allt. Just nu har jag dåligt samvete för allt, för det jag gör och för det jag inte gör. Det kommer ju bli bättre men det är jobbigt..

Jag har fått avbryta min soppdiet eftersom kroppen inte fixar det i all sorg, hoppas kunna dra igång när allt lagt sig igen. Hittils har jag gått ner totalt 7,1kg, sakta men säkert! Känns hursomhelst viktigast att orka med vardagen just nu, så bantning får läggas åt sidan.


Lugn

Min hysteri i hjärnan har förvandlats till ett onormalt lugn. Jag känner ett lugn i hela kroppen, huvudvärk av alla tårar och vätskebrist. Igår träffades alla igen, vilket vi kommer göra varje dag nu en tid, vi fick gråta, skratta, vara tysta, prata i mun på varandra, prata om allt tok vi gjort, skönt.. Efter en sådan kvalitetstid får man en sån styrka. Det känns som om vi stärker varandra och man kan nästan ta på den, andra sekunden rasar allt.

Våran familj är helt fantastisk, vi har ett sådant starkt band mellan alla, vi umgås, har roligt och ställer upp på varandra! Vi är en mindre nu, iaf kroppsligt. En stol är tom, en korthög för mycket.

Igår tog vi ett stilla farväl av Per-Anders tillsammans med barnen. Vi tände ljus och kramades och satt så tysta man kan med tre barn. Jag tror det var en viktig ritual för åtminstone Stella. Vi har beslutat att dom inte ska vara med på begravningen.

Nu väntar en ny dag, vi tar myrsteg, vi klarar det här.

Tungt..

Just nu går jag igenom den hitills största förlusten i mitt liv. Jag har förlorat vänner och min Farfar men Farfar var sjuk länge och det kändes naturligt, Vännerna är nära men det här är något annat.

Min Farbror Per-Anders Nordin, en förebild en familjemedlem en stor del av mitt liv. Vi miste honom i tisdags 2/2-2010. Finns inga ord.. Jag försöker tänka men tankarna avbryts av gråt, jag försöker prata men bara svamlar, försöker trösta men känns som om jag gör saker värre.. Vet inte vad jag ska göra.

Jag ser hela min familj i trasor. Mina älskade kusiner har förlorat sin Pappa, vi står lika nära varandra som syskon, min Pappa och Faster har förlorat sin enda bror, min Faster har förlorat sin man och livskamrat, min Farmor har förlorat sin son, jag och min Syster vår finaste Farbror, kusinernas Moster sin svåger, alla vänner, alla bekanta, alla som någonsin pratat med honom..

Tårarna bara rinner, finns inget stopp ingen hjälp. Det är en så sjup sorg, en chock, jag vet inte..

Jag hoppas du vet hur mycket vi älskar dig Pelle! Våran Pelle..


Saker och Ting Gävleborg

Idag har Pasi fått sin firma registrerad, han har varit väldigt glad för det idag, och tro mig jag är det oxå men för trött för att fira =)
Företaget kommer att driva en loppis här i sandviken där man kan hyra bord för försäljning, och en mindre kafeteria! Han har drömt om detta så länge och det ska bli så roligt! Som läget ser ut nu och all går som det ska med hyreskontrakt etc så kör han igång i mars! Ser verkligen fram emot en fullspäckad vår!


Det går framåt..

Ja, jag lär ju erkänna att det är lite tungt.. Men 1½dag avklarad, 19 kvar. Jag är inte så värst hungrig och sugen, men förbannat trött och fryser! Jag sitter med underställ och mysbrallor och tjocktröja, det är 24grader inne och jag skulle helst vilja vika mig på mitten och hoppa in i ugnen!

Jag var ut på promenad idag oxå och tänkte att det kanske är bra att röra på sig oxå, men efter 20min började det svartna för ögonen och jag fick svimmningskänsla. Låter ju jättehemskt men så farligt var det nog inte, jag saktade ner lite och då gick det bättre! Men när jag kom in igen kändes det som om jag gjort 120min spinningpass. Tar bra när man inte äter något! Dieten är 470kcal om dagen, ungefär som en frukost..

Jag har ställt in mig på att klara det här nu, och det känns redan i kroppen att något hänt så håll tummarna nu!


Vikthistoria

Ja min vikt har ju nuddats här på bloggen men inte helt exponerats, varför jag inte tycker att det är så skoj.. Jag har ju fått en del bihang efter graviditeter och annat hetsätande av godis.. =)
Men jag har också sagt att här inte ska läggas större vikt på ämnet i år utan det får komma om det vill! Jag skulle behöva gå ner ca 20kg, för att hamna inom normalvikt enl. BMI. Och jag har hittills tappat 5,1kg på 4 veckor, mycket skönt med tanke på att jag inte gjort stora förändringar! Försöker dricka vatten bara, har jag varit väldigt sockersugen har jag kunnat tagit ett glas saft! Inget godis, men har fuskat fyra gånger! Inget fikabröd förrutom kortspels-efterrätter. Inte särskilt mycket faktiskt och karaktären håller!

Men min otroligt duktiga make har ju kört sopp-diet, precis som min otroligt duktiga syster. Pasi är tappat över 16kg och syrran på 1år nästan 30kg!! (Inte soppa hela tiden) Går ju inte att vara annat än imponerad! Jag har hur som helst bestämmt mig för att göra ett försök! Rekomenderad tid är tre veckor och det känns lagom tid för ett sånt projekt. Känns som om man behöver en riktig spark i rumpan liksom! Jag har som första mål att gå ner 7kg till.. Så vad tror ni, ska karaktären hålla denna gång?? Kommer garanterat vara som sjuk den första veckan och känner mig lite nervös för hur allt ska fungera här hemma med städning, matlagning etc. Men hoppas att familjen ställer upp!

Håll tummarna för mig nu!


Award!



Jag blir så glad när jag får sånt här! Tack Nina, www.ninadays.blogg.se !!!

A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen/erna som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dem denna award!

Jag ser mig nog inte som en intressant person men ska försöka klämma fram något!

1. Jag har en stor fallenhet för religion, detta ämne faschinerar mig mycket och jag har faktiskt varit på väg att läsa till religionslärare!

2. Jag kan INTE baka maränger, kan baka allt utom maräng, förstår inte varför!

3. Jag är den mest effektiva person jag känner, är grym på att planera och strukturera ett arbete för att få det så effektivt som möjligt!

4. Mitt favoritgodis är dubbelnougat, wienernougat, punschkottar och trocaderoflaskor.

5. Jag har dansat och spelat teater i en stor del av mitt liv, dansat allt från balett till step!

6. Jag är barnsligt förtjust i hårdrock och skrålar gärna i bilen, helst till Pearl Jam eller 80-tals rock

7. Jag har fött mina barn med endast lustgas som smärtlindring, Ossie kom helt utan. Jag är mer rädd för bedövningen än smärtan.. Dvs jag är ett riktigt kontrollfreak! 

Passar över bollen och utmärker:

www.sullullas.blogg.se
www.luckylinda.blogg.se
www.lindizliv.blogg.se
www.stonies.blogg.se
www.elintimmerholm.blogg.se
www.madebymum.blogg.se
www.anjajoronen.blogg.se

Trevlig helg!!


Trök trök

Den här veckan är en riktig trökvecka! Är så uppstressad över jobbet och bokslutet som måstes göras så snart som möjligt. Inte för att det är trökit, tvärtom jag tycker att det är jättekul! Men allt annat... Stella var sjuk igår och Ossie idag, lr han har trökat länge nu.. vaknätter är mer regel än undantag! Man sover en kvart vaken en kvart..

Så mina dygn ser ut så här: vaknar, bubbar runt på kinkpelle eftersom det låter som om brandlarmet går när jag sätter ner honom, har jag tur kan jag ha datorn brevid mig så jag kan uppdatera mig, försöker värma gårdagens rester och äta, hämtar tjejerna, fixar mellis, bubbar på Ossie, Pasi kommer hem och tar Ossie, försöker uträtta ärenden, lagar mat, jobbar, nattar barnen, somnar i soffan, blir väckt, går och lägger mig, vaknatt, om igen..

Humöret dalar, huset håller på att förvandlas till Forsbackatippen, mitt ansikte passar mycket bra ihop med Alice Cooper, tuttarna ser ut som uppblåsta och urtömda bag-in-box förpackningar, längtar efter en hel natts sömn...

Åh vilket deprimerande inlägg det blev! Jag som själv ogillar att läsa om folks problem, precis som om man inte har egna!

Barnkalas på leklandet!

Stella hade sitt 6-års kalas nästan en månad sent men Oj vad roligt vi hade! Totalt slutkörda när vi kom hem..


















Fredagsmys

Ja, äntligen fredag! Man längtar hela veckan faktiskt! Det krävs inte så mycket heller, hos oss äter vi mat, alltid mat som vi vet barnen gillar, sen blir det tända ljus, tv och popcorn, ibland fläskar vi på med efterrätt om vi orkar.. LOVELY!


Lillprinsen!




Man måste klä ut sig annars är det ingen fredag..






Finbesök

Ja, idag var hon här självaste Marit Bergman!
Åh, vilken liten juvel! Kan inte hitta en enda anledning till att inte ta en valp av henne sen..



Sumo blev lite rädd för denna varelse som var en hund men inte såg ut som en..?! Bäst att hålla sig på avstånd med uppsikt =)




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0