Lugn

Min hysteri i hjärnan har förvandlats till ett onormalt lugn. Jag känner ett lugn i hela kroppen, huvudvärk av alla tårar och vätskebrist. Igår träffades alla igen, vilket vi kommer göra varje dag nu en tid, vi fick gråta, skratta, vara tysta, prata i mun på varandra, prata om allt tok vi gjort, skönt.. Efter en sådan kvalitetstid får man en sån styrka. Det känns som om vi stärker varandra och man kan nästan ta på den, andra sekunden rasar allt.

Våran familj är helt fantastisk, vi har ett sådant starkt band mellan alla, vi umgås, har roligt och ställer upp på varandra! Vi är en mindre nu, iaf kroppsligt. En stol är tom, en korthög för mycket.

Igår tog vi ett stilla farväl av Per-Anders tillsammans med barnen. Vi tände ljus och kramades och satt så tysta man kan med tre barn. Jag tror det var en viktig ritual för åtminstone Stella. Vi har beslutat att dom inte ska vara med på begravningen.

Nu väntar en ny dag, vi tar myrsteg, vi klarar det här.

Kommentarer
Postat av: Stina

Klart ni klarar det här gumman,man kan inte säga att tiden läker alla sår för just det gör den inte. Men med tiden lär man sig att leva med saknaden. Jag finns här om du vill.Kram

2010-02-05 @ 09:52:36
Postat av: Linda

Vilken underbar familj ni är. Ni är lyckligtlottade som har varandra och den sammanhållningen.

Ta en dag i taget. Smärtan försvinner inte men man "lär" sig att leva med den. Man ser den på ett annat sätt. Ist för att gråta varje gång så kommer det att tillslut komma ett leende när du/ni tänker på honom...

kramar om!!!!

2010-02-05 @ 10:01:04
URL: http://lindizliv.blogg.se/
Postat av: tessan svensson

ja kan bara hålla med om att ni är en underbar familj:)och ni klarar detta ,han är med er....kramar om

2010-02-05 @ 10:28:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0